En make som jobbat 85 timmar den senaste veckan, en ledsen pojke som saknat sin pappa, samt en liten böna med 39,5 graders feber är orsaken till att jag är ovanligt osynlig i ögonblicket. Men vardagen borde lugnt och stilla hitta tillbaka hit snart. Bägge barn ligger tryggt i sina sängar, så nu har jag en hel timme för mig själv framför symaskinen (sedan har jag en date med min man, vi ska dricka glögg i soffan framför TVn och bara prata - vi har ju nästan inte setts på över en vecka...)
Självklart har hemlisen högsta prioritet just nu, annars så har jag fyra beställningar som också bör vara färdiga denna vecka.
Tjingeling - nu har jag bara 51 minuter kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar