Om Kajsa Kavat

Jag tycker om att klä mina barn i funktionella tåliga kläder som inte begränsar i leken. Dessutom gillar jag unika hemsydda plagg med själ. När det gäller barnkläder gillar jag bland annat retro och unisex.
Jag försöker att bidra det lilla jag kan till miljön (tygfrabrikanterna är tyvärr rigtiga bovar i detta sammanhang), vilket innebär att jag till stor del använder mig av 'gamla' tyger, tex ett urtvättat påslakan kan bli till en söt sommarklänning, och en urväxt vuxentröja kan bli ett par mysbrallor med mudd. Jag är stamkund hos diverse 2-hands affärer. Velour (plysch), samt trikå, är dock svårt att få tag på i andra hand, och jag ska också erkänna att jag tycker ganska bra om 'nya' tygaffärer, så lite nytt blir det minsann också.
Emballaget går också i återvinningens namn, istället för att packa i nyproducerade påsar och brev från posten, återanvänder jag diverse emballage som de flesta människor ändå har hemma.
Jag tvättar och torktumlar (på 40 grader), alla tyger innan jag syr i dem, både för att tyget ska krympa som det ska, men också för att tvätta bort de värsta kemikalierna från tygerna.

05 december 2011

Nytt från topp till tå.

Fullkomligt älskar detta indiantyg från Jofotex! Tryckt upp från ett gammalt fixmönster, i vilket jag faktiskt har en äkta gammal t-shirt i.

Body efter eget mönster. Jag är populär bland fröknarna på förskolan eftersom jag 'bara' har två tryckknappar i grenen, och för mycket knäppande kan ge gikt i fingrarna om man har otur. Jag syr stort sett alltid bodys med amerikansk halsringning, då jag inte gillar knappar i halsen, och det ger en bra passform, utan att börja 'hänga 'fram i halsen. Ärmsluten har fått muddar.


Do-redo av mina gamla svarta manchesterjeans, som på något konstigt vis har krympt efter mina tre graviditeter ;-) Ett par enkla muddbyxor - fast utan mudd. Vad kallas de då - bara byxor eller? Bred resår i midjan och smal resår i benslut. Jag gjorde dem extra långa i benen eftersom jag har en kille som inte vill krypa som andra, utan sitter och hasar sig fram på rumpan, med ena benet framåt och andra bakåt, och den unika ställningen kräver extra långa byxor om man vill slippa en stor glipa mellan byxa och strumpa.
 Lyxade till det med bakfickor med turkosa detaljer. Jag är mycket bra vän med coverlocken till detta ändamål - som dekorationssömmar. Men bandkantaren och jag är absolut inte ens i närheten av att vara vänner ännu, när jag syr kantband som på bodyn, syr jag fortfarande fast med overlocken, och använder 2 nålar till att sy fast bandet, sedan klipper jag av överskjutande tyg på avigan. Det vore ju skönt att få till den sista finnishen, och samtidigt spara tid.

 Ett nappband kan spara en mamma för många nappar som slängs ur vagnen när man går promenad!

Inga kommentarer: